Slutet närmar sig...

Om lite mer än en månad lämnar jag Sverige för att aldrig återvända - åtminstone inte som invånare. Skottland blir mitt nya hem där jag ska plugga journalistik i 4 år för en BA (Hons) degree på Robert Gordon University. Det ska bli magiskt och underbart. Ända sedan min mamma läste första ordet i Harry Potter och De Vises Sten har jag drömt om att få bo i Storbritannien - gärna med ugglepost i handen. När jag tänker på det så är det rätt sjukt att en enda bok krävdes för att skapa ett livsviktigt mål för mig. Allt jag gjort hittills har varit för det här, för att komma ifrån Sveriges jantelag och dess undangömda existens. Nu händer det äntligen.

Det som gör ont - riktig ont - är att jag lämnar så mycket bakom mig. Gamex och Retrospelsmässan kommer bli ett minneblott och jag har älskat att gå på dem. Visst, jag kommer kunna glida i de 'glamorösa' UK spelmässorna, men ändå. Mitt lilla rum i studentkorridoren kommer varken ha en PC eller Xbox. För mitt 360 är lånat av min pojkvän och det är bara idiotiskt att ta med en dator på ett flygplan. 3DS och Macbook blir allt jag har. Det får mig att hyperventilera ibland när jag inser att jag inte får spela mer The Secret World, Primal Carnage, Mass Effect, Dragon Age, Dishonored, Quidditch World Cup, Beyond Good & Evil, The Longest Journey, Dead or Alive, CoD: Black Ops, Fable, Gears of War, Skyrim och så vidare i all oändlighet.

Jag kommer gå med i ett Gaming Society, men vem vet hur det blir. Jag är så bortskämd med den svenska spelcommunityn som endast och alltid varit välkomnande. Tänk om Skottland är mer fientlig, eller - till min fasa - bättre än mig i Dead or Alive.

Just nu sitter jag mest och väntar. Försöker spela Issue 7 (som äger) i The Secret World utan att tänka på att det blir mitt sista Issue på flera år. Spelar igenom spel jag redan spelat om 10 gånger - för vem vet när jag kan spela om dem igen. Ju fler dagar som går desto nervösare blir jag. Inte bara inför flytten utan även över hur jag ska klara mig utan det som alltid varit min flykt, min vän och min luft. Spel som jag älskar som vänner. När kommer jag återse Shepard? När får jag utforska myter och legender som Iris "Churi" Hart igen? När kommer jag få chansen att bekämpa darkspawns igen? Hur många månader kommer det ta innan Hayate faller under min kontroll?

Spela kommer jag göra, det blir bara inte lika självklart som förr. Vi får se när jag tagit på mig kilten hur många timmar jag kommer lägga ner på Animal Crossing. Förmodligen dubbelt så mycket som nu. Sen har jag ju faktiskt Pokémon X och Y att se framemot. Än är inte allt hopp förlorat.