Hur skulle du skydda dig mot spöken?

Jag tror inte på spöken. Absolut inte. Nej, nej, jag är en logiskt tänkande människa även om jag älskar drakar, magi och superhjältar. Jag kan se skillnad på fantasi och verklighet. Något jag alltid varit stolt över. Jag tror inte på någon religion, inte på något liv efter döden och inte heller att jag ska få ett brev från Hogwarts flera år försent.

I veckan blir jag ensam hemma. Pappa berättade att han skulle jobba kväll. När jag fick reda på det slängde jag internet och allt spelande åt helvetet och flydde till min mamma (som inte har något att spela på eller internet värt att nämna.) Anledningen till att jag som en mes la bena på ryggen och stack är enkel - det spökar hemma hos mig. 

Jag tror inte på spöken. Eller okej, jag tror på 1 spöke - men inte fler. Det finns garanterat ett spöke i mitt hus i alla fall.
"Emilia, det kan inte spöka här. Huset är för nybyggt." Jag är trots de lugnande orden helt säker på vad jag har upplevt.
"Vi har så många döda släktingar att någon av dem säkert vill göra livet surt för oss!"

Slag i väggen när ingen varit hemma och rassel bland galgar i förrådet med tunga motorcykelställ (ingen råtta/mus kan ha rört dem!). Det som däremot övertygat mig mest var när jag läste Harry Potter i min säng. Dörren var öppen och jag hade bra syn ut i vårt tv-rum. Plötsligt hör jag hur handtaget till förrådet som ligger bredvid mitt rum faller ner. Vi brukar ha det uppfällt för att ha det låst ordentligt, inte för att det egentligen spelade någon roll, det var väl mest för att undvika att småbarn öppnade dörren. Först tänkte jag inte mer på det. Handtaget var lite löst så det var bara normalt. Jag fortsatte läsa. Ett knarrande, gnisslande ljud hörs. Jag höjer blicken. Handtaget har tryckts ner och dörren glider långsamt upp. Mitt hjärta bultar hårt och utan att tänka springer jag fram, stänger dörren, fäller upp handtaget, stänger min dörr, låser den och börjar läsa Harry Potter igen. Det är så jag hanterar läskiga saker.

Sen dess är jag säker på att vi har ett spöke - och att dess huvudrum är i min pappas sovrum. Jaha, tänker ni, allt hände ju i förrådet. Men känslan jag får i min pappas sovrum är speciell. Som att det är någon där. Hans sovrum ligger precis under förrådet.

Hur som helst - idag ska jag tillbaka dit. Så jag måste beväpna mig. Vad kan man beväpna sig med mot ett spöke? Jo, dammsugare. Helt klart. Så när jag kommer hem ska jag slå mig ner vid Xboxet med en dammsugare. För just nu känner jag mig som en rädd Luigi. När min pappa sen kommer hem efter att ha jobbat hela kvällen kommer han finna ett väl upplyst hus, alla datorer är på, radion är på, TV:n är på och så kommer han hitta sin dotter fastklistrad vid Xboxet gömd under en hög av filtar och täcken - med en dammsugare i ena handen.
"Hello?"