Spel+förhållanden = Sant

Tyvärr alla brudar och grabbar där ute - jag har pojkvän. Skämt åsido - jag har en pojkvän. En väldigt fin sådan dessutom. Han är i mina ögon perfekt på alla sätt och vis - även om han ibland kan göra mig så irriterad att jag bara vill raka honom flintis! Men för det mesta är han sådär underbart perfekt som man vill att sin pojkvän ska vara. Han hjälper mig med saker jag inte kan, han lagar mat åt mig, bäddar min säng, ger mig såna där kärleksfulla näs/pannpussar, avstår från en film för att trösta mig när jag i skräck sprungit iväg gråtandes för att filmen innehållit en alien(jag är skräckslagen för aliens) och han älskar mig. Förutom det så älskar han att irritera mig genom att klaga på alla spel jag spelar, tjata på att jag borde dammsuga min dator, köpa SSD och lära mig programmera C++ och PHP. När vi umgås brukar vi spela DoA, Mario Kart eller Super Smash Bros. Vi ser även på mycket film och serier. Vi bakar kladdkakor, bygger snögubbar, snölyktor, pussas, kramas, brottas, kuddkrig, hundpromenader, GameX, lakritsmässan och dricker te.

Åh juste... vi bor ungefär 40 mil ifrån varandra. 

Det här med distansförhållanden. Jag har alltid känt att så länge man älskar varandra är distans irrelevant. Svaret på den frågan är båda ja och nej. Ja, du kommer trots distansen att älska människan och ingenting kan ändra på det. Nej, du känner enorm smärta och saknad och fail när du ensam på alla hjärtans dag äter din egna choklad.
Därför - spel. 

Jag och Hugo(yepp, det är vad han heter - jag nämnde dig i min blogg Hugo känn dig speciell!) vi spelar inte så många gemensamma onlinespel. Vi har League of Legends, Minecraft eller GW2. Team Fortress också kanske. Men där tar det stopp. Sen är Hugo inte en gamer. Han spelar spel och gillar det. Han har Skyrim och sin älskling Dark Cloud - några Nintendo spel och sådär. Men han är framför allt en programmerare. Han spenderar tiden hellre framför koder än grafiska äventyr. Så ja - ensam blir jag med mitt TSW, SWTOR och Planetside 2.

Trots det är spel fantastiskt i distansförhållanden. Jag och Hugo kan döda varandra, hjälpa varandra, utforska tillsammans och ge varandra blommor(trash item.) Vi behöver inte åka 40 mil för att uppleva saker tillsammans - även om IRL självklart är bättre. Via spel får vi saker att prata om, diskutera och vi kan samarbeta. Hur underbart är inte det? Sen att vi ibland blir ett lesbiskt par då Hugo gillar att spela tjej kan ju vara lite förvirrande. 

Att vara gamer och ha distansförhållande är därför det ultimata! Jag kan både träffa min älskade och spela spel. Combo breaker! 

Så ni där ute som säger "distansförhållanden funkar inte" - BULLSHIT! Det är fullkomligt möjligt att älska någon på distans. Köp er ett gemensamt spel att spela och ni kommer att upptäcka nya möjligheter. Spel äger!