När världen går under

Jag har tur. 20 december fyller jag 19 år; alltså hinner jag fylla åtminstone 19 innan världen går under 21 december - därmed dör jag med världens mest värdelösa ålder. Det jag finner fascinerande är hur vissa faktiskt tror att världen kommer att gå under och bunkrar upp inför det. Om världen går under 21 december vill jag inte leva som om världen ska gå under. Oroa sig in i det sista verkar inte alls kul.

Men om vi säger att världen faktiskt går under 21 december. Vad innebär det? (Förutom att jag aldrig kommer hinna spela klart spelen jag får när jag fyller år.) Alla spel som släpps nästa år kommer aldrig spelas, aldrig hyllas eller sågas. Vi kommer aldrig någonsin mer kunna spela ett enda spel. Till exempel om världens undergång betyder att, som i serien Revolution, all el försvinner - all elektronik slutar att fungera. Hur många av oss kommer inte bygga ett altare med spel på och tända ljus vid varje tänkta spelrelease? Då kommer vi känna oss bra dumma som längtat efter nya Devil May Cry och Battlefield.

Gamers skulle väl klara sig bäst? Om det är några som verkligen har sett allt så är det gamers. Vi har kämpat mot utomjordingar, svingat oss mellan trädkronor, krupit i trånga gångar och simmat bland hajar - genom en datorskärm dock - men vi har banne mig gjort det! Gamers skulle hamna högst upp i näringskedjan. Kommer det aliens kommer vi att veta exakt vad man ska göra ala Mass Effect/Star Wars/Aliens och så vidare. Zombie apokalyps... tja... jag har dödat uppåt säkert 50.000 zombies i The Secret World redan och några Zombie natzis i Call of Duty.

Jag är inte alls orolig inför världens undergång. Det kan fan inte vara svårare än Dark Souls.