måndag 12 november 2012

Dead or Alive 5 vs Tekken Tag Tournament 2

Redan efter att ha skrivit titeln inser jag att jag gett mig ut på hal is. Det går inte att jämföra dessa två stora rivaler - särskilt inte när man spelat Tekken som 8 år och sedan ägt DoA3 resten av livet. Jag är inte annat än partisk. Hayate är min fighter, jag kan inte se mig spela någon annan än honom i ett fightingspel. Därför tänker jag inte skriva det här som en showdown utan bara skriva min upplevelse av dessa spel, sedan får man själv avgöra om man hellre spelar Hayate eller Marshall Law.



Dead or Alive 5 är fantastiskt. Fast jag har inte spelat ett Dead or Alive sen 3:an som jag fortfarande spelar. Men jag älska rörelserna och att karaktärerna fortfarande har sina stilar. Dessutom är interaktionen med omgivningen spännande och mer avgörande. Du kan även göra någon form av "special attack" inte en grab eller liknande utan en stark attack där, likt alla japanska fightingspel, du tar övertaget och bankar skiten ur motståndaren. Hayate var Hayate och Kasumi var Kasumi - det hade som tur var inte ändrats.
Jag gillar det. Det enda jag tycker är negativt är att karaktärerna pratar på engelska. I DoA3 säger dem allt på japanska. Hayate på engelska var inte en stor hit för mig.



Tekken Tag Tournament 2 är Tekken. Ärligttalat så vet jag inte varför det kallas tag tournament efter att ha spelat det. Du kan spela solo mot varandra om du vill - det gjorde i alla fall jag och min pojkvän. Karaktärerna var där och det kändes som jag var 8 år igen när jag spelade samma karaktärer som jag gjort hemma hos min kusin. Eftersom det var så länge sedan jag spelade Tekken har jag inte mycket att jämföra med. Jag kan dock säga att jag förstår att dessa två spel är rivaler. Båda spelen underhöll mig, anledningen till att jag är mer dragen till DoA5 är enbart för att jag spelat så mycket av det tredje spelet i serien. Allt kommer ner till vilket spel du blev ett fan av först - inget spel är nog förmögen att sno den andres spelare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar