Pokémon: 90-tal nördens barndom

För mig har Pokémon alltid varit något av det mest underhållande jag vet. När jag var liten tittade jag på Pokémon, spelade Pokémon och lekte att jag var en Pokémon. Nu, cirka 14 år senare, spelar jag fortfarande Pokémon och älskar allt som har med det att göra. Även om jag är en av de typiska kritikerna som gillar Generation 1,2 och sedan gett upp hoppet.

Efter ett sportlov tillsammans med min pojkvän och N64 så spelade jag Super Smash Bros, där Pikachu och Jigglypuff var mina favroiter, och Pokémon Stadium. Jag känner mig som en Pokémon veteran. Möter jag en eld- eller stenpokémon vet jag att jag måste ha en vattenpokémon, gräs eller poison måste jag ha eld och så vidare. Jag håller fortfarande pokémonfigurerna nära hjärtat och på mitt Gameboy Advanced sitter alltid ett pokémonspel i redo att startas.

Så i samband med N64-lovet så gick jag till en mataffär för att fylla på förrådet och där hittade jag ett fynd! En Pokémonleksak i en maskin där man lägger i pengar, vrider och får sitt pris. Med en plånbok fullproppad med mynt så kände jag att det var värt att offra några kronor.
Det var värt det. En liten Pikachu att sätta fast på mobil, nyckelring eller väska. Ja, jag är en Pokémon-nörd, men det är också den coolaste sortens nörd för oss födda på 90-talet.