Nostalgi - Zelda: Ocarina of Time

När jag var liten spelade jag ett Zelda spel, men kom inte ihåg vilket. Det enda jag visste var att det spelades på Nintendo. Vilket uteslutade alla som spelades på gameboy. Jag lyckades få fram Ocarina of Time och så fort det startades visste jag att jag hade hittat rätt.

Jag döpte Link till Link och startade min resa tillsammans med féen Navi. Letade reda på svärdet och samlade rupees till en sköld, eftersom jag inte var värdig not att ta mig till the Deku Tree annars. Väl där började fightandets på riktigt. När jag var mindre och spelade Zelda så tyckte jag att det var jättesvårt att ta mig förbi alla spindlar och plantor som attackerade mig. Den här gången var det lite svårt pågrund utav att kontrollerna var annorlunda, men det var definitivt lättare att ta sig förbi endel hinder.

Den klassiska Zelda musiken och Links skrik när han attackerar med sitt svärd är bekant från de spel jag spelat på mitt GameBoy. Men Zelda är som bäst på nintendo tycker jag. Även om jag nu kör det genom en emulator så gillar jag Ocarina of Time mer än Four Swords som jag spelade på mitt GameBoy.

Har man inte spelat Zelda: Ocarina of Time har man missat ett av dem bästa spelen i Zelda serien. Så fixa en emulator eller i bästa fall - fixa en riktig Nintendo64 och spela det. Det är minst lika bra som många av de nysläppta spelen.